vår tids störste sagoberättare
För över 40 år sedan - 1959 - utkom J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen för första gången i Sverige. Den följdes av Sagan om de två tornen (1960) och Sagan om konungens återkomst (1961). Denna romantrilogi - "Härskarringen" - har sedan dess blivit en odödlig klassiker, läst och älskad av miljoner läsare över hela världen. Enbart i Sverige har de tre böckerna sålts i mer än 2 miljoner exemplar. Och nya generationer följer med spänning berättelsen om hur den modige hoben Frodo med ett litet utvalt sällskap drar iväg på det farofyllda uppdraget att förinta den ring som ondskans herre Sauron så hett eftertraktar och som skulle ge honom herraväldet över världen och dess invånare.Vem är han, denne sagoberättare, som lyckats trollbinda en hel värld?
John Ronald Reuel Tolkien föddes i Bloemfontein i Sydafrika 3 januari 1892. Hans far Arthur dog när Ronald var bara fyra år gammal. Modern Mabel flyttade tillbaka till England och bosatte sig i den lilla byn Sarehole utanför Birmingham med sina två söner, Ronald och hans yngre bror Hilary. Ronald läste mycket som barn, särskilt sagoböcker och indianböcker, och en av hans favoriter var sagan om Sigurd Fafnesbane. "Jag längtade djupt och hett efter drakar", skrev han långt senare. I sjuårsåldern började han också själv tänka ut sagor om drakar. Han började vid King Edwards school 1900. 1904 dog hans mor och pojkarna blev omhändertagna av en moster.
Ronald läste klassiska spåk och anglosaxiska. Han studerade också filologi, ordens vetenskap, och dessa studier väckte hans lusta att söka språkets rötter och konstruera egna språk. 1911 började han vid Exeter Collage i Oxford och 1915 tog han sin examen med högsta betyg. Något år senare skeppades han över till kriget i Frankrike men drabbades snart av "skyttegravsfeber" och fick återvända till England. Innan han drog ut i krig hade Ronald gift sig med Edith Bratt som han lärt känna redan 1908. Nu började han som konvalescent arbeta på ett stort epos som skulle utvecklas till "Silmarillion" och "Härskarringen".
När Tolkien skrev Silmarillion trodde han att han på sätt och vis skrev sanningen. Han trodde inte direkt att de varelser han skildrade, alver, dvärgar och ondsinta orcher hade gått omkring på jorden och gjort allt det han berättade om. Men han kände, eller hoppades, att sagorna på sätt och vis var ett förkroppsligande av en djup sanning", skriver Humphrey Carpenter i sin biografi om Tolkien.
Ronald arbetade i två år på redaktionen för "New English Dictionary", blev 1920 docent i engelska vid universitetet i Leeds och utnämndes 1924 till professor där. 1925 flyttade han till Pembroke Collage där han blev professor i anglosaxiska och där han stannade till 1945 då han tillträdde som professor vid Merton Collage, den mest ansedda professuren i engelska i Oxford.
Vid sidan av sin akademiska karriär fortsatte Ronald sitt filologiska och mytologiska arbete. 1922 utgav han "A Middle English Vocabulary" och 1925 "Sir Gawain and the Green Knight". Vid den här tiden fick han också sin tredje son och dottern Priscilla. 1937 utkom så en liten sagobok med titeln "The Hobbit", som Ronald skrivit mest för att roa barnen och som handlade om hur hoben Bilbo kommer i besittning av en märklig ring. Så föddes berättelsen om Härskarringen.
Professor Tolkien var en man av måttliga vanor, en alldaglig engelsman, smärt byggd och av medellängd. Han klädde sig med förkärlek i tweedjacka och flanellbyxor, gjorde inte gärna resor med familjen längre än till någon engelsk badort men promenerade desto hellre i naturen. Han hade ett litet umgänge med vänner, kolleger och elever. Till dem hörde C.S. Lewis, författare till bl a böckerna om sagoriket Narnia.
Desto märkligare är den sagovärld som nu växer fram ur Tolkiens verk, Midgård med alla dess förgreningar, dess historia, mytologi, språk, traditioner och olika folkslag. Här lever alverna, hoberna, dvärgarna, och senare människorna, men här finns också de onda orcherna, balrogerna, drakarna och nazgulerna. Och här pågår en ständig kamp mellan gott och ont.
Sagoboken om Bilbo blev en succé och förläggaren Stanley Unwin uppmanade Tolkien att skriva en fortsättning. Då hade redan "Silmarillion" vuxit till ett självständigt verk och ur detta utvecklades nu sagorna om Härskarringen. Yttre omständigheter och svårigheter med att binda ihop alla trådar i berättelsen gjorde att arbetet inte blev färdigt för publicering förrän sjutton år senare. Den 29 juli utkom första delen, "The Fellowship of the Ring", i november samma år kom "The Two Towers" och ett år senare, 20 oktober 1955, kom den tredje volymen, "The Return of the King". Ungefär samtidigt utkom alla tre volymerna också i USA. Succén lät inte vänta på sig. Entusiastiska recensioner av bl a C.S. Lewis och W.H. Auden bidrog till att böckerna snart trycktes i nya upplagor.
Men den verkliga explosionen inträffade först i mitten av 60-talet när den amerikanska pocketupplagen såldes i mer än 3 miljoner exemplar och kulten kring Tolkien tog sin början, först bland hippies, sedan bland ungdom över hela världen. Vid slutet av 1980-talet hade trilogin översatts till ett femtontal språk.
Den svenska översättningen gjordes av professor Åke Ohlmarks. Mottagandet var mycket positivt men försäljningen måttlig. Också här tog succén fart vid mitten av 60-talet.
Tolkiens världsrykte var nu etablerat. Själv fick han massor av brev från läsare och beundrare över hela världen. Tolkienföreningar bildades, hans verk analyserades i uppsatser och böcker, i USA gjordes en tecknad långfilm av Ralph Bakshi på "Sagan om ringen".
Tolkien var måttligt förtjust över kulten kring honom och hans verk. Till en brevskrivare skrev han: "Jag hoppas att Du har läst Sagan om ringen med nöje. Nöje är nyckelordet. För den skrevs för att roa (i ordets bästa bemärkelse): för att vara rolig att läsa". Berömmelsen och rikedomen påverkade inte nämvärt Tolkiens vardagsliv. Han gick i pension sommaren 1959 och levde ett stillsamt liv sina sista år. 1971 dog Edith och ett par år senare, den 2 september 1973, avled Tolkien själv, 81 år gammal.
Efter hans död har sonen Christopher Tolkien redigerat och utgivit bl a "Silmarillion", "Sagor från Midgård" och "De förlorade sagornas bok".
Senast ändrad 2002.10.31
av Vävmästaren